Jag tror jag var med på hennes dop. Hon var en utomordentligt vacker flicka, Margaret Devereux; och hon gjorde alla män ursinniga genom att rymma med en utfattig ung man; en ren nolla, sir, en subaltern i ett infanteriregemente eller något ditåt. Just det. Jag kommer ihåg hela historien som om det hade hänt i går. Den stackars karlen dog i en duell vid Spa några månader efter bröllopet. Det gick ett otrevligt rykte om händelsen. Folk påstod att Kelso förmådde någon skurkaktig äventyrare, en belgisk våldsman, att förolämpa svärsonen offentligt; och betalade honom, sir, betalade honom för att göra det; och att karlen spetsade honom på värjan som om han hade varit en duva. Saken tystades ner, men Kelso fick minsann äta sin kotlett ensam på klubben en tid efter det. Han tog med sig sin dotter hem, fick jag höra, och hon talade aldrig mer till honom. Flickan dog också: dog inom ett år. Jaså, hon efterlämnade en son, va? Det hade jag glömt. Hurdan är han? Om han liknar sin mamma måste han vara en stilig karl.«

»Han ser mycket bra ut«, medgav lord Henry.

»Jag hoppas han hamnar i de rätta kretsarna«, fortsatte den gamle mannen. »Det ligger förmodligen en förmögenhet och väntar på honom, om Kelso har handlat rätt. Hans mamma hade pengar också. Hela egendomen i Selby tillföll henne genom arv efter hennes morfar. Hennes morfar hatade Kelso, tyckte han var en elak knöl. Det var han också. Kom till Madrid en gång när jag var där. Jag skämdes över honom. Drottningen brukade fråga mig om den engelske adelsman som alltid grälade med kuskarna om deras taxor. Han hade blivit till en riktig visa överallt. Jag vågade inte visa mig vid hovet på en månad. Jag hoppas han behandlade sin dotterson bättre än han behandlade kuskarna.«

»Det vet jag inte«, svarade lord Henry. »Jag inbillar mig att pojken kommer att bli förmögen. Han är inte myndig än. Han äger Selby, det vet jag. Han talade om det för mig. Och... hans mor var mycket vacker?«

»Margaret Devereux var en av de ljuvligaste varelser jag någonsin har sett, Harry. Vad i all världen det var som kunde få henne att uppföra sig som hon gjorde kunde jag aldrig begripa.