Mig fyller bister törst
till vinterrymden.

Springer du snart ej för foten upp,
djupa jordkalla vatten, värld som ibland mig isat,
de starka mörker som
min stjärna gömmer?

Då skall du hisnande hårt och rent
dränka ruttnande lögn som fordom du skonslöst gjorde.
Var är du, bittra hav
av is och sanning?

Trollbunden

När du är borta, hungrar så vilt min själ.
När du är nära, längtar jag likaväl -
förtvivlad ser jag,
stelnad, sluten,
hur tom och fåfäng
flyr minuten.

Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin
jag ville hemligt dricka, ett heligt vin -
men dödstung står jag
som i drömmar,
med törst som Tantalos
i klara strömmar.

I ensamhetens tid har min tunga bränt
att säga dig det vackra jag drömt och känt -
men i din närhet
min tanke somnar,
min port är stängd,
och hjärtat domnar.

Det namnlösa

Mycket gör ont, som inte har namn.
Bäst är att tiga och ta det i famn.

Mycket är hemligt och dunkelt och farligt.
Bäst är att bära det vördsamt och varligt.

Bäst är att tryggt på det hemliga tro
utan att peta på frön som gro.

"Här gick aldrig tanken på spaning.
Allmoder, led mig med säker maning!"

Gott är att lyss till sin Moders röst -
ordlöst bekymmer får ordlös tröst.

Bed om ett

Bed om ett:
djupt allvar
- det som blev mångens bane -
Men bed om ännu ett därutöver,
ett, som blott de starka förunnas:
hjärtats tystlåtenhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MOLN
AV

KARIN BOYE

 

OMSLAG: GRAMMOFONBOLAGET AB

 

E-BOK PRODUKTION: GRAMMOFONBOLAGET AB

 

PUBLISERAD AV GRAMMOFONBOLAGET AB

 

ISBN 978-91-87155-08-6

 

© PUBLIC DOMAIN

.