Han lever egentligen inte mer i den värld, som omger honom, han umgås endast med böckernas hjältar, hans drömmar äro en fortsättning av deras upplevelser. Vad betyder latinplugget i skolan, vad betyder ensamheten i hemmet, då farbrodern och mostern äro borta kväll efter kväll? Han har umgänge nog, han får uppleva nog av fester och äventyr.

Han lever sig så innerligt in i denna fantasiens värld, att han inte kan låta bli att på egen hand sätta samman små berättelser. Han söker också göra utdrag ur romanerna. Det är det första bruket han gör av faderns lärdom att läsa med pennan i hand.

Men dessa små självständiga försök äro så obetydliga, så litet lovande, att den, som ingenting mer visste om hans liv, knappast skulle våga i dem se bevis på någon diktarbegåvning. Vad man däremot nu kan fastslå som en fullt framträdande egendomlighet, det är hans förmåga att leva i en värld bredvid den verkliga, att i andens lustgårdar söka sig en fristad undan livets vedervärdigheter.

Ett tvärt avbrott i dessa dikter och drömmar blir det nog, då han efter de sju terminernas slut inte mera kommer till Uleåborg. Skolan däruppe har inte dimissionsrätt, och för att bli student måste han resa annanstans. Han har att välja emellan att genomgå ett gymnasium eller att läsa privat, och han besluter sig för det senare.

Det är verkligen han själv, som i samråd med modern avgör denna fråga, ty fadern har redan året förut fått sluta sitt lidande. Men sonen vet, att han handlar i hans anda, då han söker att undvika skolornas dödande pluggläsning.

Och nu inträffar det märkvärdiga, att samtidigt som Zachris Topelius går och undrar över var han skall finna en passande lärare, besluter magister Johan Ludvig Runeberg i Helsingfors, som har gått och gift sig på högst otillräckliga inkomster, att förbättra sin ställning genom att ta emot inackorderingar och ge privatlektioner. Genom en gemensam vän blir detta bekant för familjen på Kuddnäs, och sedan dröjer det inte länge, innan överenskommelse träffas. Den unge studentkandidaten skall bo hos Runeberg och betala 500 riksdaler om året för rum, mat, ljus, städning, eldning och undervisning.

Det är en hel ny värld, som öppnas för den lille svärmaren från Uleåborg, då han kommer till huvudstaden. Det dåtida Helsingfors var väl knappast mera än en småstad, men det ägde dock redan sitt vackra torg med senatens palats och universitetshuset, sin långa Unionsgata, sin Esplanad, sitt kejserliga residens, och Zachris finner staden storartad. Själva livet i staden erbjuder också mycket av intresse. Här får han se ryska trupper och rysk gudstjänst, på samma gång som han ute på Sveaborg kan uppliva minnena från den älskade svensktiden.

Genom studentbekanta kommer han in i universitetslivet, får höra talas om professorer och docenter, om tentamina och examina, om studentnationer och allehanda gruff med myndigheter och gendarmer. Han blir bjuden på studentkalas, inviges i punschbryggande och i kortspel och håller ett ögonblick på att bli litet huvudyr av det sistnämnda, men kommer rätt snart tillbaka till sans och besinning.

Hos Runebergs får han göra den nyttiga och stärkande bekantskapen med ett fattigt hem, där både man och hustru arbeta från morgon till kväll. Två timmars förträfflig undervisning bjudes honom varje dag, och hos denne magister är det alldeles inte nog med att lära sig läxan utantill, man måste också visa, att man har förstått vad man har slagit i sig. Runeberg, så skald han är, är alls ingen svärmare, han älskar klarhet och fasta former, han inverkar väl snarast på sin lärjunge i samma väg som fadern, driver honom fram till allvarliga studier snarare än till fantasiarbete.

Man kan tycka, att allt detta nya bör alldeles ha fyllt hans tillvaro, men drömlivet har blivit honom mycket kärt, och inte är livet så ljuvt, att han inte behöver försköna det på sitt eget sätt. Här kan han dock inte som i Uleåborg leva i en värld av diktade gestalter, därför att han inte får vara i ro. Han lever nu i en inackorderingskasern. Fem kamrater surra omkring honom, och en pojke, som delar rum med honom, är över all beskrivning bråkig och ostyrig.

Men vad som blir en ersättning, det är den stora beundran och kärlek, som han fattar för Runeberg. Den stiger för varje dag, han har en rent intuitiv uppfattning av magisterns storhet och snille. Ingenting är väl heller mer lockande för den, som kanske redan drömmer om att själv bli författare, än att leva i en stor diktares närhet.

Det händer ibland, att Runeberg kommer in i Zachris rum, där det står ett piano, slår sig ner vid detta och börjar spela. Det är ett underligt spel, trevande och sökande, men fullt av egendomlig skönhet, och gossen förstår, att Runeberg själv skapar de melodier, som han utför.

Och medan han lyssnar, känner han, att mannen vid pianot, han, som hela dagen undervisar pojkar och rättar skripta, ändå har sin egen värld, där han lever utan att låta störa sig. Det är en härlig värld, och den är inte skapad av andra, utan är hans egen andes verk.

Han anar, att han och andra dragas mot mannen, därför att han har denna inre rikedom att råda över, och han jublar av lycka över att vara kommen honom så nära, att han kan få vistas i det ljusa paradis, som omger honom. Men Runebergs värld är inte romanböckernas yviga lustgård, det är som att gå i en hög allé av jätteträd med strålande, blomfyllda valv.

Han önskar väl också, att även kring honom skall en gång uppstå en skönhetsvärld, som är hans egen, inte lånad av andra, men än så länge är han nöjd med att gå i skuggan av de stora trädkronor, som växa i den andres lustgård.

Och på detta sätt, som en liten, ödmjuk gäst vid den store skaldens rika bord, kommer han genom vintern i Helsingfors och avlägger där, 15 år gammal, i början av juni 1833 en vacker studentexamen.

Efter detta år hos Runeberg följer ett tidsrum på sju år från studentexamen till magisterpromotionen 1840, som väl bör överskådas i ett sammanhang. Hela tiden studerar han under höst- och vårterminerna i Helsingfors och reser hem till Kuddnäs under jul- och sommarferier. Han hyr rum tillsammans med en kamrat och har skaffning hemma kväll och morgon på vanligt studentmaner. Sex till sju timmar sitter han vid boken varje dag, och vad han råkar till att försumma ena dagen, tar han igen den nästa. Han ämnar bli läkare liksom fadern, men innan han får börja sina medicinska studier, måste han avlägga filosofie kandidatexamen. Och det är den gamla, fruktade kandidatexamen det gäller, där man samtidigt måste avlägga kunskapsprov i elva ämnen. Han, som andra, känner uppgiften tung, och i början ser han knappt någon utväg att komma till rätta med den.

I allmänhet tycker han inte så bra om sig i Helsingfors nu som under första året.